tisdag 21 december 2010

Intetsägande Säporapport och mysteriet med självmordsbombaren.

I våras gav dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni Säpo i uppdrag att utreda  "våldsbejakande islamistisk extremism Sverige" Läs den 126-sidiga rapporten på Säpo hemsida.Kritik har uttalats mot regeringens uppdrag att utreda just den islamistiska extremism och man får intrycket att Säpo motvilligt utfört uppdraget och lämnat ifrån sig en ganska intetsägande rapport. Hade inte bombexplosionen där Taimour Abdulwahab sprängde sig till döds inträffat i Stockholm den elfte december, hade rapporten, som publicerades några dagar senare, inte väckt något större uppmärksamhet. 
Den skara personer som rapporten bygger på är:
Den grupp aktiva vars handlingar ligger till grund för beskrivningen i denna rapport av våldsbejakande islamistisk extremism består av knappt 200 personer. Det rör sig om personer som enligt Säkerhetspolisens uppföljning deltagit i eller stött våldsbejakande islamistisk extremism under 2009 eller senare, samt under denna period varit folkbokförda i Sverige.
--
Valet av 2009 som utgångspunkt för den bild som lämnas i rapporten är resultatet
av en avvägning mellan å ena sidan en önskan om aktualitet, å andra sidan operativa hänsynstaganden (såsom förundersökningssekretess).
Gruppen på 200 personer utgörs av individer som Säpo har identifierat och var aktuella 2009. Förundersökningssekretess gör att alla fakta om de 200 inte kan ingå i bedömningen. Dessa fakta behöver inte vara något som talar mot individen utan lika gärna till den misstänktes fördel. Innehållet i eventuell  telefonavlyssning borde vara ett utmärkt sätt att få inblick i den mistänktes personliga egenskaper. När Säpo i sin terroristjakt på 1970- och 1980-talen som mest avlyssnade misstänkta personer och institutioner med arabisk anknytning var ofta det mest förekommande samtalsämnet inte vapen, bomber eller politik utan - sex. Det fanns åklagare som ville ha detaljerade översättningar och utskrifter från de ur polisiär synpunkt ointressanta samtalen.

Rapporten från 2010 om våldsbejakande islamistisk extremism diskuterar en mängd faktorer men har inte kunnat hitta några gemensamma utmärkande egenskaper för de 200 personerna. En faktor som inte avhandlas är den sexuella. Det talas om lägereldsromatik men inget om erotiska krafter som kan påverka maktsökande och redan maktberusande individer.
Varför var Taimour Abdulwahab okänd för Säpo? Om hans avsikt var att ta med sig ett stort antal människor i döden och han hade lyckats med det, skulle de katastrofala följderna få ödesdigra konsekvenser för Säpo. Taimour hade sina rötter i Saddam Husseins och skräckens Irak och familjen kom till Sverige i början på 1990-talet. Hans svärfar är ursprungligen irakier som bor i Sverige och är gift med en rumänska. Svärfadern påstår att tagit avstånd Taimour och hans åsikter, vilket han bland annat framfört till en bekant anställd vid irakiska ambassaden i Stockholm. Den svenske medborgaren Taimour bosatte sig i England, reste till Rumänien och även troligen till arabstaterna Irak, Jordanien och Jemen. Dessa resor måste ha gjort att han registrerats av flera länders tjänster. Varför dessa uppgifter inte rutinmässigt nått Säpo är obegripligt. Hur de effektiva engelska MI5 och MI6, som har ett mycket nära samarbete med tjänsterna i Jordanien och Rumänien skulle ha missat Taimour verkar helt otroligt. Och om Taimour verkligen besökte Irak hade larmet gått direkt. Säpo har tidigare tipsats av CIA efter avlyssning i Irak om svensk-irakier med brottsligt uppsåt och med anknytning till Rumänien.  Låt oss hoppas attt rättsväsendet inklusive Säpo visar största möjliga öppenhet så att sanningen om Taimour blir känd.

onsdag 21 juli 2010

Underrättelsearkeologi och några axplock från min arbetsmetod

Litteratur














Ett mindre urval av  iraklitteratur. Det finns gott om intetsägande böcker och som ofta hänvisar till samma källor. Böcker utgivna i USA efter 1991 är ofta politiskt färgade, liksom de som Saddam själv lät ge ut.
Det finns inget riktigt standardsverk att rekommendera.
Internet














Visst finns det rikligt med information, men reservationerna om litteratur ovan gäller än mer på internet.

På fältet 















På plats i källaren hos en övergiven irakambassad i ett centraleuropeiskt land efter Saddamregimens fall. Irak med ett dussin miljoner invånare hade ambassadern som var personaltäta med ett stort antal diplomater och övrig personal. En stor del av arbetet var underrättelseverksamhet och i många länder inriktat på flyktingspionage. Ambassaden i Stockholm var inget undantag. Strax innan Stockholmsambassaden på Baldersgatan övergavs vid Saddams fall 2003 gick det ett flyttlass till irakamabssaden i Moskva. Det som återstod togs hand  av svenska myndigheter.
Arkiv














Stasiarkivet i Berlin. Iraks underrättelse- och säkerhetstjänst organiserades enligt öststatsmodell. I Stasiarkivet finns det rikligt material om förhållanden i Irak. Lite förvånade är att Västtyskland hade ett närmare samarbete med Saddam Husseins regim även på underrättelseområdet. Riksarkivet i Arninge är den viktigaste svenska arkivplatsen, här finns arkiv från UD och flera andra svenska myndigheter.



Källor
Att få tag på personer som besitter  informationer om "spionkriget mellan Irak och Sverige" har varit ett stor utmaning. Hindren har varit många. Många har slängt på luren när jag ringt. Andra har ljugit friskt.
Att jag tror mig delvis ha lyckats beror på lika delar tur och skicklighet. Att följa den grävande journalistikens standardmanualer fungerar inte linom underrättelsearkeologin. Min metod har varit att först läsa på så att jag kan nästan lika mycket som de experter som skall intervjuas. Först då har de visat förtroende för mig. Personer som bär på avancerat hemliga uppgifter har ofta ett behov att öppna sig och ibland har dammluckorna öppnats för fullt och jag har nästan dränkts i hemligheter.

Sekretesslagar och Högsta Domstolen 

http://www.hogstadomstolen.se/Domstolar/hogstadomstolen/Avgoranden/2007/2007-02-02%20O%204025-06%20Beslut.pdf
Som i agerandet med personliga källor gäller det att tassa fram försiktigt och målmedvetet. Även här är det avgörande att framstå som  påläst,  genom att om kunna  grunderna i sekretesslagstiftningen. Att bli betraktad som en rättshaverist är förödande. Min strategi har varit att överklaga myndighetsbeslut bara i undantagsfall och då viktig  informationen absolut inte kan fås på något annat sätt. Det är ingen nackdel att som icke jurist överklaga till högre instans. Ibland kan det till och med vara en fördel. Jag begärde hos en tingsrätt att få kopior  på ett spionmål från 1970-talet. Jag fick kopior på det digra målet som omfattade flera tusen sidor. Men snart fanns jag att det saknades ett antal  intressanta sidor från förundersökningen i målet.. Tingsrätten uppgav då att de förvarades i ett speciellt skåp och jag bad att få ta det av även dem. Efter att tingsrätten  konsulterat Säpo och UD blev beskedet att de inlåsta handlingarna omfattades av sekretess. Då det inte fanns någon annan möjlighet att komma över de hemligstämplade dokumenten överklagde jag tingsrättens beslut till hovrätten, som också sa nej. Hovrättens motivering var delvis obegripligt för mig så jag ringde upp en domare i målet och bad henne förklara domslutet vilket hon inte ville.
- Om du inte är nöjd kan du alltid överklaga till Högsta Domstolen, var hennes enda kommentar.
När ilskan lagt sig skrev jag en överklagan HD. Mina formuleringar var  lite taffliga och oklara men HD gav mig helt överraskande prövningstillstånd. När jag några månader senare öppnade kuvertet med domen kom den stora chocken - HD gav mig rätt. Heder åt HD, inte för att man mig rätt utan därför att man omsorgsfulllt prövade en medborgares klagan över ett myndighetsbeslut.

tisdag 6 juli 2010

Tjugo år sedan den svenske medborgaren NN hängdes i Abu Ghraib



Klockan 20 00 lokal tid den 11 juli 1990 hängdes den svenske medborgaren NN i Abu Ghraib fängelset utanför Bagdad. Han hade några månader tidigare dömts i Irak till döden för att ha samarbetat med Israel. I början på 1970-talet värvades han i Stockholm av Mossad för att lämna upplysningar om Palestinarörelsen i Sverige och i Libanon. NN lämande också informationer till Säpo. På 1980-talet var han också uppgiftslämnare till underrättelseavdelningen vid irakiska ambassaden i Stockholm. NN, som lämnade Irak vid 16-års ålder, greps vid ett besök i Irak 1989 men fick ett ljumt stöd av svenska UD. NN efterlämnade två barn. I min kommande bok om Irak och Sverige beskrivs NN:s tragiska och dramatiska liv ingående.
Hängning i Abu Ghraib

söndag 4 juli 2010

Efterlysning - kontakta mig

För mitt bokprojekt och artiklar om Sverige och Irak under Saddam Husssein söker jag kontakt med personer som kan lämna upplysningar om bland annat händelserna nedan. Som uppgiftslämnare garanteras du sekretess och källskydd. Mejla till mats@ekman.info eller ring 070-238 00 00.
  • Spionmålet mot irakiske läkaren Tabow med flera i Uppsala 1983
  • Styckmordet på avhoppade irakiske agenten Majid Husain i Stockholm 1985*
  • Iraks Finlandsambassadör Amash´s död 1985
  • Irakiske kurden Junde mördad i Solna 1985*
  • Talliumförgiftningarna bland irakier i Sverige 1985, 1986
*=Brottet preskriberat.
  • Baathpartiet och underrättelsetjänsten Mukhabarats verksamhet i Sverige.


Bokbluffen "Mitt liv med Saddam"